Naurhäcken, även känd som Acer campestre, är en inhemsk art som är särskilt anpassad till det danska klimatet. Den är lätt att odla och tål både beskärning och varierande växtförhållanden. Utan beskärning utvecklas växten till ett litet träd med tät och förgrenad tillväxt, men den kan också formas till en kompakt häck.

Bladen är små och tre till femflikiga med rundade kanter. De kommer fram i bronsfärg vid knoppsprickning, blir sedan mörkgröna till blågröna och får en gyllengul färg på hösten. Barken är gråaktig till ljusgrön med karakteristiska korkåsar som ger ett dekorativt utseende, särskilt på äldre grenar.

I maj blommar Naurhäcken med små ljusgröna blommor som lockar bin och andra pollinatörer. Efter blomningen bildas små bevingade frukter som fåglar äter under vintern.

Växten trivs i nästan alla jordtyper, även där jorden kan vara fuktig under perioder. Den tål både sol och skugga och kan användas som klippt häck, oklippt vindskydd eller som ett fristående litet träd. Vid plantering rekommenderas användning av jordförbättringsmedel och regelbunden vattning för att säkerställa god etablering.

Buxus Sempervirens Var. Arborescens är en variant av vanlig buxbom, känd för sin täta och upprätta form. Den används ofta som häckväxt eller för formklippta planteringar där man önskar ett klassiskt och ordnat utseende.

Växten har gröna, lansettformade blad som behåller sin färg året runt. Den trivs bäst i sol eller halvskugga och föredrar väldränerad jord med måttligt näringsinnehåll. Tillväxten är medel, vilket gör den lätt att hålla i form och lämplig för både låga och medelhöga häckar.

Med en höjd på cirka 100–300 cm och en bredd på 90–120 cm passar Buxus Sempervirens Var. Arborescens i många typer av trädgårdar och parker. Den är helt härdig och tål beskärning väl, vilket gör den idealisk för strukturerade planteringar och klassiska trädgårdsdesigner.

Idegranshäcken (Taxus baccata) är en städsegrön barrväxt som bildar täta, välförgrenade buskar med mörkgrön färg. Den är särskilt lämplig för klippta häckar och formklippta figurer, eftersom den tål även kraftig beskärning och snabbt skjuter nya skott från gamla stammar.

Växten trivs både i sol och halvskugga och anpassar sig väl till de flesta jordtyper, även där jorden är tung eller mindre bördig. Den är tålig, klarar vind och tål viss torka, vilket gör den lämplig för danska förhållanden.

Honplantor kan producera små röda bär på hösten, som är dekorativa men giftiga. Fruktköttet runt fröet är dock inte giftigt. Idegranen är inhemsk i Danmark och resten av Skandinavien och är känd för sin långa livslängd och förmåga att behålla ett grönt och tätt utseende året runt.

Vid plantering som häck rekommenderas att placera cirka fyra plantor per löpmeter för att uppnå en tät och jämn tillväxt. Regelbunden vattning och gödsling under etableringsfasen främjar en hälsosam tillväxt och ett stabilt rotsystem.

Portugisisk lagerkörsbär, botaniskt känd som Prunus lusitanica 'Angustifolia', är en medelstor till stor städsegrön buske med tät och harmonisk tillväxt. Den används ofta som häckväxt, där den kan klippas för att bilda en jämn och kompakt form eller lämnas att växa fritt som buske.

Växten har ovala, mörkgröna blad med en glansig yta som kontrasterar mot de rödaktiga bladskaften. Denna färgkombination ger trädgården ett elegant och livfullt uttryck. Tidigt på sommaren utvecklar äldre plantor korta, upprätta klasar av små vita blommor, följt av svarta, oätliga bär som lockar fåglar.

Tillväxten är måttlig, och växten blir sällan högre än 2,5 meter. Den trivs bäst på skyddade platser och i vanlig, näringsrik och väldränerad trädgårdsjord. I tunga lerjordar kan det vara fördelaktigt att tillsätta grus eller sand för att förbättra dräneringen. Regelbunden vattning under etableringsfasen är viktigt för att säkerställa en bra start.

Portugisisk lagerkörsbär är lämplig både för sol och skugga och kan användas som klippt eller oklippt häck. Dess täta tillväxt gör den särskilt lämplig som insynsskydd, och den behåller sitt gröna lövverk året runt.

Storfruktig aronia (Aronia melanocarpa) är en medelstor, lövfällande buske med tät och upprätt växtform. Den blir vanligtvis 1–2 meter hög och 60–90 cm bred, och utvecklar en jämn och välförgrenad struktur, vilket gör den lämplig både för klippta och oklippta häckar.

Busken spricker ut med bronsfärgade blad som senare blir mörkgröna. På våren och försommaren täcks den av många små, vita till krämfärgade blommor i rundade klasar. Blommorna lockar pollinerande insekter och har en svag doft som påminner om hagtorn och rönn.

Efter blomningen bildas svarta, glänsande bär i storlek med svarta vinbär. De är sura men ätliga och används ofta till juice, sylt eller som färgämne i matlagning. Bären är rika på vitaminer och antioxidanter och uppskattas även av fåglar.

På hösten får busken en anmärkningsvärd färgskala i röda, koppar- och orange toner, vilket ger en dekorativ effekt i trädgården under en längre period. Den trivs i vanlig, väldränerad trädgårdsjord och tål både sol och halvskugga utan särskilda krav på jordtyp.

Storfruktig aronia är självfertil och mycket härdig. Den kan användas som solitärbuske, i grupper, i blandade staket eller som häckväxt, där man vanligtvis planterar 2 till 3 plantor per löpmeter.

Vanlig hägg (Prunus padus) är ett inhemskt träd eller en stor buske som utvecklar en tät, oval krona. Den når vanligtvis en höjd på 4 till 8 meter, men under goda förhållanden kan den bli upp till 10 meter hög. Tillväxten är kraftig, med ett djupt rotsystem och många sidorötter, vilket ger växten en hög grad av vindresistens.

Blommorna kommer i maj och sitter i långa, hängande klasar. De är vita, har fem kronblad och en söt doft som lockar bin och andra pollinatörer tidigt på säsongen. Bladen är elliptiska med lätt tandade kanter, mörkgröna på ovansidan och ljusare undertill. Hägg slår ut tidigt och kallas därför också majträd.

Frukterna är små mörka bär som innehåller amygdalin (vätecyanid) och bör därför inte ätas av människor. Fåglar äter dem dock gärna och hjälper till med spridningen. Arten trivs i fuktig jord och tål periodiska översvämningar, vilket gör den lämplig för plantering i sänkor, längs vattendrag och i vindskyddshäckar.

Växten används ofta i skogs- och landskapsprojekt, där den bidrar till tät vegetation, vindskydd och ökad biologisk mångfald. Den kan planteras som solitärträd, i grupper eller som en del av en blandad häck.

Den röda berberisen för häck, även känd som Berberis thunbergii 'Atropurpurea', är en lövfällande buske med karakteristiskt ovala, lila blad. På hösten skiftar bladen till bronsfärgade toner, vilket ger häcken ett märkbart färgspel under säsongen.

Växten växer i medelhastighet och blir vanligtvis mellan 100 och 200 cm hög och cirka 100 cm bred. Den har ett upprätt växtsätt och är utrustad med taggar, vilket gör den lämplig för häckar som ska fungera som naturlig avgränsning eller skydd mot inkräktare.

I maj–juni blommar berberisen med små gula blommor, som senare kan följas av röda bär. Den trivs bäst i full sol eller halvskugga och i vanlig trädgårdsjord, och är helt härdig i danskt klimat.

Den röda berberisen kan användas både som klippt och oklippt häck, men även som solitärbuske i planteringar där man önskar en färgstark och robust växt med låg underhållsnivå.

Spireabröllopet (Spiraea x vanhouttei) är en lövfällande buske som utvecklas till en medelstor till stor växt med upprätt och något utbrett växtsätt. Den bildar många fina grenar som ger den ett tätt och harmoniskt utseende, lämpligt både som solitärbuske och i häck.

I maj månad täcks växten av en mängd små vita blommor som samlas i rundade klasar längs de unga grenarna. Blommorna har en mild doft och ger ett tydligt och framträdande uttryck i trädgården. Efter blomningen utvecklas små torra frökapslar.

Bladen är små, gröna och lätt tandade, och på hösten får de gyllene till orange nyanser. Spireabröllopet trivs i full sol eller halvskugga och tål stark vind. Den är helt vinterhärdig och växer i de flesta jordtyper, så länge jorden inte är vattensjuk.

Växten används ofta som klippt eller oklippt häck, men är också lämplig i grupper eller som prydnadssolitär. För häckplantering rekommenderas tre plantor per löpmeter.

Aks-Baermispel (Amelanchier spicata) är en stor lövfällande buske med en naturligt smal och upprätt växtform. Den bildar många grenar och får med tiden ett tätt och förgrenat utseende, vilket gör den lämplig för fria häckar och vindskydd.

I maj och juni blommar busken med många små vita blommor samlade i ax som lockar bin och andra pollinatörer. Senare på sommaren utvecklar den små bär i purpur till blåsvart färg som snabbt äts av fåglar.

Bladen är blågröna med ljusare undersida och får på hösten iögonfallande färger som varierar från gult till rödbrunt. Barken är slät och gråbrun, även på äldre grenar, vilket ger växten ett attraktivt utseende året runt.

Aks-Baermispel trivs i de flesta väldränerade jordtyper och tål både full sol, halvskugga och skugga. Den är vindresistent och klarar viss saltpåverkan, vilket gör den lämplig för utsatta lägen. Den kan bli upp till cirka 4 meter hög och 1,5–3 meter bred.

Vid plantering rekommenderas att använda näringsrik och väldränerad jord samt att vattna regelbundet under etableringen. Som häck planteras vanligtvis 2 till 3 plantor per löpmeter.

Thuja gigante 'Martin' (Thuja plicata 'Martin') är en städsegrön barrväxt med kraftig tillväxt och bred pelarform. Den bildar snabbt en tät och jämn häck som ger ett effektivt insynsskydd och vindskydd året runt.

Bladverket består av platta, fjällika blad i en djup mörkgrön färg som behåller sin färg under vintern. Unga plantor har ofta kraftiga skott och en mer öppen tillväxt, men blir snabbt täta med regelbunden beskärning.

Sorten är mycket härdig och trivs i de flesta jordtyper, så länge jorden inte är vattensjuk. Den föredrar sol eller halvskugga och tål både vind och kyla väl.

Thuja gigante 'Martin' blommar normalt inte när den hålls som klippt häck. Oklippta plantor kan dock bilda små tulpanformade kottar som ändrar färg från grönt till ljusbrunt.

Vid plantering rekommenderas att säkerställa god jordkvalitet och dränering. Regelbunden vattning och gödsling under etableringsfasen främjar ett starkt rotsystem och tät tillväxt. Häcken kan beskäras för att behålla en jämn form och täthet.

Avenbok (Carpinus betulus) är en inhemsk lövfällande växt som ofta används som häck på grund av sin täta och välförgrenade tillväxt. Den utvecklar många fina sidoskott och en kontinuerlig huvudstam, vilket ger en kompakt struktur som behåller sin täthet även under vintermånaderna.

Bladen är små, ovala och friskt gröna med fint tandade kanter. På hösten får de gyllene nyanser, och en del av det torra bladverket sitter ofta kvar på grenarna under vintern, vilket bidrar till ett visst insynsskydd året runt.

Barken är slät och grå, medan unga skott har en brun ton med korta, mjuka hår. Växten blommar på våren med små hängande hängen, men klippta häckar producerar sällan blommor eller frukt.

Avenbok är mycket tålig och tål vind, skugga och varierande jordförhållanden. Den kan växa både i näringsrik och tung jord, men trivs bäst i väldränerad trädgårdsjord. I lätt sandjord rekommenderas jordförbättring för att säkerställa optimal tillväxt.

Vid plantering som häck rekommenderas cirka fyra plantor per löpmeter för att uppnå en tät och jämn häck. Den kan också användas i blandade staket eller som fristående träd i trädgårdar och parker.